Började med att jag skulle gå och träna Rygg och Biceps med Marina. Promenerade ner till centrum med vetskapen om att det skulle bli regn idag men packar inte med regnskyddet till vagnen.
Optimisten i mig tänker att jag givetvis hinner träna innan regnet kommer.
Samtidigt skriver Anders sms till mig om att jag skall sova hos Mamma och Janne i natt så jag får sova en hel natt. Jättegulligt av honom, men jag fick ångest. Känns konstigt att sova utan min familj samtidigt som jag vet att jag behöver sova så jag tackade och tog emot!
Självfallet hade det börjat att regna när jag skulle gå hemåt. Det blev en snabb promenad kan man säga...
Sedan var det snabbt in i duschen, hämta korten på Kungälvs skyltmakeri inför namngivningen på Lördag, till Sportson för att hämta Leons cykel och sen in på IKEA för att inhandla diverse säkerhetsgrejer för terroristen Hannes.
När vi äntligen var hemma alla tre så skulle vi passa på att äta lite mellanmål. Mjölkfritt bröd till Hannes, jajamän. Nu skulle han få smaka goda bitar i miniformat.
Han åt en bit, drack vatten ur nya Tupperware-muggen som han äntligen klurat ur hur den funkar och tar en till tugga. Då gör han det som är alla föräldrar mardröm, sätter den i halsen.
Först trodde jag att han bara kväljde sig, då han är lite lättkväljd. Men när han började bli högröd i ansiktet slet jag upp honom ur stolen och ruskade lite i honom men ingen luft...
Ögonen började stå ut och hans blick var full av panik. Det värsta var nog att han INTE skrek... så då fick han ju absolut ingen luft.
Jag slängde upp honom på knät som jag hört att man ska göra och började dunka och trycka på ryggen, inget kom ut så jag slängde mig efter telefonen och ringde 112 och satte dom på högtalartelefon.
Sedan stoppade jag ner två fingrar i hans hals och han öppnade munnen som ingenting, hade ingen aning om att man kunde komma så långt ner i en hals med fingrarna ens!
Då svarade personen på 112 och jag pratade, läs skrek lätt, samtidigt. Då tillslut kom det upp.
Ingen aning om han satte den i fel strupe eller vad han gjorde, för det var ingen stor bit men äntligen började han andas!
Det var nog nästintill det värsta jag vart med om efter allt vi var med om med Hannes hjärtfel.
Jag kan säga som så att det blir ingen macka för honom på 1 månad innan han visar att han kan hantera lite bitar igen.
Nu var det egentligen tänkt att jag skulle på massage som Anders överraskade mig med precis. Kanske behöver jag den som mest nu men jag känner inte att jag kan slappna av idag. Så jag valde att få den innestående efter allt är klart med lördagens bravader och annat.
Tack snälla älskade hjärtat som ordnat så fint för mig idag med både sömn och massage. Det uppskattas ska du veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar