Tänk om...

...4 månader.
Då kan jag förhoppningsvis ha glömt känslan av att vakna illamående varenda morgon och istället vakna rejält trött men ack så lycklig för då är lille Göran ute och har ett par veckor på nacken...



Detta bytes mot en livs levande liten Göran:

Just nu...

Ligger som nåldyna hos sjukgymnasten. Alltid 1-2 gånger veckan för smärtlindring för rygg/höfter.

Location:Åldermansvägen,Ytterby,Sverige

Söndag!

Ligger i sängen helt slut efter att ha gjort... Ingenting?
Leon sov hos sin fina mormor och goa Janne i natt. Mormor hade Leonabstinens då hon inte har Leon på samma sätt längre eftersom han bara är här varannan vecka.
Det kan man ju förstå!
Vi hade en bra dag tillsammans först alla tre och sedan begav de sig hem till Mormor och Janne för 100% uppmärksamhet!

Hem kom en glad Leon redan 10.30 i morse då vi hade bestämt bullbak med hela härliga familjen Lundblad. Det var glada grabbar som lekte idag kan jag säga!
Det blev en enkel lunch, minst sagt, innan Anders satte igång bakandet.

Vi andra satt och sällskapade och tittade på. Sen satt vi där i flera timmar och till sist blev det en avslutning med förlossningsprat och varsin STOR bulle!

Nu måste jag vila på sängen en stund för att få magen att lugna ner sig.
Går in i ny graviditetsvecka dagen till ära och nedräkningen har börjat...!

Bestämt.

Det får allt bli en liten pojk där inne i magen ändå.
Såg precis Irene Huss - Tystnadens cirkel.
Att få en flicka innebär att vi får låsa in henne mellan åldern 10-24 år så hon klarar sig väl i den sjuka värld vi lever i!

Kanske så Josef Fritzl tänkte, vad vet jag? Så gick det lite överstyr sen, med betoning på lite.

Nej, men skämt åsido.
En stor stark pojk till får det bli.
Så!

Verkligen?

Det finns nog inte underligare djur än katter...
Deras udda personligheter gör ju att man skrattar varje dag.
Han har gått och lagt sig för natten. Jag ville se vart han befann sig då han inte låg på sin "vanliga" plats.
Hittade honom sovandes såhär:



Fullt normalt.
En liten parentes dock är just det faktum att ja, kanske finns det mer underliga djur. Fick detta djur till min vetskap idag:


En Mushjort.
45-85 cm i mankhöjd och kan väga ca 10 kg.
Konstigare än så blir det inte.
Men mer udda beteende än en katt? Tveksamt.

Meningslöst inlägg

Men jag är så galet sugen på Rosévin... Det och after work.
Kall öl.

Samt en klassisk dejt med min kära karl!

Man vill alltid ha det man inte får. Så är det bara.
13 veckor känns låååååångt borta. Längtar efter bäbis gör jag redan, hela tiden!
Men just nu längtar jag efter Rosé i solen och en fin klänning!



(bild från Google)

Måste måste måste!!

Komma på pojknamn nu!
Det är nog en pojk där inne med tanke på hjärtljuden! Leon var iof en "flicka" men detta känns som en klockren pojk.

VAD SKA HAN HETA???!

Barnmorskan

Idag har vi vart hos barnmorskan jag och Leon.
Fick följande resultat:

Järnvärde: Bra
Urin: Bra
Mage: 26 cm. 1 cm mindre än med Leon i samma v. (what??!)
Hjärtljud: 130 slag/min.
Leon hade 150-160 hela grav så skiljer avsevärt!
Vikt +11,2 kg. Pust!!
Med Leon hade jag gått upp +10,5 kg samma vecka...

Jag antog vikten var liknande graviditeten med Leon i samma period vilket stämde men att magen mätte mindre? Nu låg jag på kurvan mellan "normal" och stor mage... Otippat faktiskt!

Barnmorskan trodde ju Leon var en flicka hela tiden med tanke på hans höga hjärtslag.
Denna bäbisen låg på 130/min bara.

En lite mindre pojke? Eller en raka motsatsen flicka?
Återstår att se.

Bara 13 veckor kvar nu... Eller nåt!

En lyckad måndag.

...ska vi säga så?
Bra.

Vaknar tidigt och kollar klockan. Oj! Rekord! Inte kissat sen 01.15 och klockan är 05! Går yrvaket upp och uträttar mitt behov.
Kommer på när det skvalar som mest att jag visst skulle lämna urinprov på mitt morgonurin som skall vara mer än 4 timmar gammalt... Skit!
Bättre lycka nästa gång...?

Anders går till jobbet 6.45 och jag blir klarvaken. Håller mig från att kissa ända till 7.15. Hoppas detta
Prov blir godkänt idag hos barnmorskan!

Ligger vaken i sängen och smsar lite med Anders och slösurfar på telefonen. Går inte att somna om. Irriterande då Leon kommer in 7.47 och glatt utbrister:
"Jag har kissat i sängen, men det gör inget!"

Hoppas vi håller oss pigga och glada båda två idag när det inte hinns med vila mitt på dagen. Blir både besök på jobbet för att fylla i lite papper och sen får Leon följa med till barnmorskan där vi ska mäta magen och lyssna på hjärtljuden på den lille där inne!
Det blir mysigt!

En liten sammanfattning av söndagen...

En bild säger mer än 1000 ord?




Men för att beskriva den härliga söndagen så startade den med en helvetesnatt, illamående redan kl 04.00 varpå jag började tugga Finncrisp och en lergigan frenetiskt i sängen för att dämpa det. Lite sådär lagom salt och inte onyttigt...
Anders muttrar:
"Stenkrossen!!" åt mig då han försöker sova tätt intill mig där jag ligger och tuggar.
Fick tugga det där fram till 07.30, i med en tablett till.

Köra Anders till bussen, känner att magen börjar köra...
Hämtar Leon hos sin kära far, Johanna och Neo.
Känner hur magen börjar värka..
Det strider sig ut i ryggen.
FÖRVÄRKAR! Yääääääj!
Så passande idag när det vankades barnkalas på Lek och Buslandet i 3 timmar!

Handla present på Toys r'us. Det värker!
Kom till kalaset illamående och helt kallsvettig pga molande i mage och rygg.
Försöker hänga på men hamnar på en stol hela kalaset i cafét. Barnen verkade ha det roligt iaf och tydligen inget bråk någonstans, de var ändå 18 st 2-5 åringar! (2 barn som fyllde år)
Mycket trevligt kalas för övrigt!

Hämtar Anders på jobbet, värkarna har slutat. Hinner en snabbfika i stan alla 3 innan det bär hemåt. Handla på maxi, lätt illamåendes och framförallt TRÖTT efter 4 timmar av förvärkar och inte ha vilat...

Hem. Vilade 30 min med öppna ögon innan maten skulle lagas. Anders målade sista lagret med vit färg i nya barnrummet!

Jag förbereder kvällens tacos som vi ALDRIG äter här i princip. Mår hysteriskt illa av den äckliga köttfärsen som steker i pannan innan den fått kryddor på sig och luktar annat än varmt kött.
Sväljer ytterligare en lergigan mot illamåendet. Andas.
Skär grönsaker. Blir vrålhungrig!
Leon trotsar hela tiden och vägrar städa sitt rum, mitt tålamod räcker inte till.
Blir vansinnig!

Så. Mat! Alla 3 sätter sig vid bordet. Leon tar 3 tuggor men ska sen gå och bajsa. Jag sitter och försöker äta. Mår illa...
Får i mig en taco. Leon kommer tillbaka utan resultat...
Jag lägger mig som på bilden på en stol för att överleva illamåendet.

Leon måste bajsa IGEN. Det blev resultat av den bra sorten enligt honom! Anders går ut och hämtar katten och får torka Leon när han kommer upp. Jag sitter mest och pillar i maten...

När allt äntligen är färdigätet skall Leon i säng efter 15 min tv-tittande. Ingen direkt process men han somnar inte på 1,5 timme och leker Alfons Åberg där inne och "Ska bara..." hela tiden.
Tålamodet brister igen.

JAG ORKAR INTE!

Tillslut somnar han 21.15.
Anders laddar med en filmkväll, vi ser 20 minuter och sen vänder jag mig om för att sova,
Anders frågar:
"Hjärtat, kan jag göra nåt för dig...?"
Efter att jag inget svarar fyller han i:
"...mer än att håll käften?"

Glamourös söndag!

En stor kopp kaffe

Jag har mängder av projekt idag. Visserligen enkla saker som jag kan göra men ändå saker som skall göras. Därför börjar jag dagen med en stor balja kaffe. Den rymmer 4 normala koppar svart guld, kanske inte helt sunt då man bara "får" dricka 3 koppar kaffe på en dag som gravid. Men jag tänker att jag drack ju inte kaffe på 23 veckor så då kan jag väl ta en kopp mer ibland nu.

Har precis kört Anders till bussen då hans cykel är inne på lagning hos Roy och Roger. Nu tänkte jag redigera klart bilderna på fina Oliver som jag har fotat. Inte så mycket kvar att gå igenom men det tar onekligen sin tid. Alla bilderna är ju fotat som råkopior och då är det inte bara att använda korten direkt. Men det finns ju en anledning till varför de är fotade i RAW. Fotot är i sin absoluta råform då. När foton blir formatet jpg direkt så skalar formatet bort många av nyanserna i bilden. Om ni förstår...!


Jag vet att många av er ÄLSKAR svartvitt, men jag tycker färg är underskattat i vissa fall! De vackra ögonen kommer ju fram på ett annat sätt i denna form.

För att hoppa mellan ämnena så skall jag faktiskt hylla Västtrafik lite på samma sätt som jag smutskastade dem efter Bruce Springsteen i Göteborg den 27 juli. Vi fick vänta på bussen i över 1,5 timme och inte ens då fick vi komma med de fulla bussarna. Ingen extrabuss kom vid något tillfälle trots att 70 000 biljetter var sålda! Riktigt dåligt.
Vi tog därför en taxi hem och skickade räkningen till Västtrafik. En vecka efter att jag la brevet på lådan dök ett svar upp hos oss att de ersätter oss för hela taxikostnaden!
TACK! Då vet man att det faktiskt funkar att använda deras resegaranti.

Borde sätta igång med redigeringen nu för sedan måste det fixas lite här hemma efter Anders slipning och målning av alla väggar i nya bebisrummet. Kommer bli så fint! Så fort jag har lite mer bildmaterial kommer före och efterbilder.

Ha en fin lördag mina vänner!

Pigg och glad!

Idag är jag glad! Konstigt nog eftersom jag höll på att döda varenda skobutik och även Anders igår när jag provat trehundra skor och insett hur begränsat sortiment av skor som passar mig just nu.
Åkte in för att lämna tillbaks ett par skor jag köpte med Sandra härom veckan. De var i den stil jag ville ha men inte tillräckligt grova.


Sen insåg jag igår att mina fötter svullnat utan att det syns på dem så de hade inte funkat en längre tid ändå.
Så köpte dessa:

Lämnade tillbaks dem dock... och beställde sedan dessa:

Man kan säga att jag fick dem i födelsedagpresent för jag fick ett presentkort som jag vuxet nog la på något jag verkligen behöver. En plånbok och ett par boots.
Här är fina plånboken:

Nu hoppas vi bara de passar fint då jag chansat på 38:or när 39:orna var hysteriskt stora i butiken.

Min nya handläggare ringde mig idag från Försäkringskassan. Skönt att ha fått en ny human handläggare. Den andra jag hade var riktigt konstig. Han bytte säkert bort mig för han var inte alls insatt i min typ av sjukdom. Istället fick jag en gullig tjej vid namn Emma. Hon godkände min sjuskrivning hela vägen fram till förlossning bara läkaren skrev intyg som han skulle. Det lär inte bli några problem då han i princip övertalat mig hur illa det kan gå om jag inte VILAR.
Jag vilar ofrivilligt mycket så jag hoppas det gör att jag slipper problem efter lille knodden är ute!

En sista sak bara, Lena fixade mitt hår igår innan vi begav oss på skoletartur.
NÖJD! Bara lite slingor i utväxten och klippte topparna så det är fräscht nu när det ska bli riktigt långt igen. Konstigt nog har bara mitt hår vuxit i halva takten mot vad det brukar göra.
Med Leon växte håret som ogräs, nu står det still i mina mått mätt.
Det är ju ekonomiskt iallafall....

Location:Tvetgatan,Kungälv,Sverige

Sovit länge...

Idag vaknade jag 6.30 när Anders klocka ringde. Hatar att jag ska bli så pigg när någon annan är uppe. Så låg där och vände och vred på mig till hungern och illamåendet tog över. Lite mat och en tablett på det så somnade jag om runt 7.40 och sov med enbart en kissepaus (!) till 10.17!
Det var nog VÄLDIGT välbehövligt.

Upp och gjorde en klassisk frukost med mackor, ost och gurka på. Mjölken var slut så kunde inte ta min shake.

Det är sån konstig känsla att vara HELT själv nu.
Anders är på jobbet och Leon är hos Rikard. Vad ska jag göra?
Jag ska inte göra så mycket så egentligen är det bara att sova och verkligen vila kroppen. Men vet ni hur menlös en människa känner sig som går hemma ofrivilligt.
Jag har aldrig gått en dag på A-kassa och vart sjukskriven 3 gånger i mitt liv. En gång för att ryggen gick sönder på Volvo, då var jag hemma 2,5 månader. Då hade jag så ont så minns inte att jag tänkte på hur det var att vara hemma.
Förra gången var när jag var gravid med Leon. Åkte på en rad olika komplikationer vilket gjorde ett arbete på Volvo omöjligt. Dock mådde jag bra mentalt efter de första 20 veckorna. Då var det "bara" fogarna som gjorde mig nästintill orörlig.

Denna gången har jag vart hemma sen jag var i vecka 15. Det var i mitten på maj nångång...
Visserligen har jag ingen energi så jag går ju inte på väggarna av den anledningen. Men självkänslan åker ju på en jäkla törn. Känner mig totalt men- och värdelös. En belastning för familjen och samhället.
Jag och Anders har haft denna diskussionen många gånger nu. Jag med mitt sätt att se på mig själv och han som tycker tvärtom!
Jag VET att jag inte är värdelös, men om jag inte har något att engagera mig i och utvecklas inom så mår jag dåligt. Det är ju därför jag alltid söker uppdrag och nya arbetsuppgifter på min arbetsplats för att kunna utvecklas.

Dessutom krånglar försäkringskassan och jag hoppas att få ett besked av dem i veckan så vi kan släppa den biten iallafall. Är inte särskilt orolig egentligen, men skönt med definitiva svar.

Usch var tråkiga mina senaste inlägg har blivit nu, min vardag och mitt tillstånd genomsurar för mycket av MIG!
Hoppas jag har nåt roligt att skriva om ikväll istället...

Nu ska jag vila igen!

Mount Everest

Det känns som om jag bestiger Mount Everest varje dag. Varje steg och rörelse jag har känns som jag bär på 10 kg bly.
Illamåendet lägger sig inte och jag vill mest bara sova.

Ska det vara såhär?!

Sunday sunday.

Började dagen med en shake, 1 Lergigan comp och 2 vitaminer som vanligt. Det är startdosen för att jag ska kunna börja dagen överhuvudtaget.
Nu är klockan ändå 10 och illamåendet sitter i som en irriterande tagg i hela mig. Känns svårt att vara på topp då!

Men skitsamma, det vänder ju om ett par 4 timmar...

Igår var vi bjudna på en inflyttningsfest i Romelanda hos Danijela och Christian men vi valde att tacka nej av den enkla anledningen att vi dels hade ångest över att lämna bort Leon och sen, jag är inget vidare partysällskap nu. Inte det att jag måste dit och lyfta festen. Men att känna sig besvärad av att inte bara kunna sitta konstant och ha ständig värk skulle bara förstöra mer än det gjorde gott.
Hoppas att festen igår blev superlyckad!!

Vi blev istället hembjudna till Annsofie och Tommie med barn. Blev en riktigt lyckad och mysig kväll! Grillning, FIFA för karlarna och mycket snack om udda läggningar! Tack underbara vänner!

Snart kommer Rikard, Johanna och Neo för att hämta Leon.
Jag och Anders ska göra nåt idag, oklart vad ännu...
Loppis tycker Anders. Dödsångest.
Han kommer bara vilja köpa mer saker som inte får plats!

Nä. Får skriva mer sen.
Måste få i mig mitt gift kaffe som jag precis börjat dricka igen efter 23 veckor av avhållsamhet.

Location:Tvetgatan,Kungälv,Sverige

Om jag inte får skriva...

...då dör jag.
Kanske lite väl drastiskt. Fast nästan ändå. Skriva är lite helande för mig. Läkande.

Har så mycket jag vill säga som inte alltid får tillfälle att komma ut.
Mamma tycker jag borde skriva en bok... Den tanken har jag haft i säkert 15 års tid.
Det hade ju vart perfekt att göra det nu egentligen, när man är hemma och invalid.

För er som inte visste så är jag gravid med mitt andra barn.
Mitt andra, Anders första. Fast han har ju Leon lika mycket som jag, varje ojämn vecka.
Han missade dock de första tvåochetthalvtåren och allt som kom med det. Det skall han få uppleva nu.
Bli förstagångsfar och tvåbarnsfar på en och samma gång. Det måste vara en jäkla känsla!

Hur som helst, invaliditeten skulle jag komma till.
Att vara gravid och vara jag är ingen optimal kombo kan man säga. Barnet i magen mår super och allt är som det ska på den fronten. Jag tillhör dock inte de som blir sprudlande och energifyllda.
Tvärtom.
Foglossningar som heter duga intar min kropp i tidig graviditet vilket gör att allt, precis allt, blir anpassat efter hur trött jag är, hur ont jag hade när jag vaknade, var jag kan vila på vägen etc.
Höfterna gör så ont så det känns som om jag går sönder inifrån och jag kan inte ligga på en sida mer än minuter i taget.
På detta kan vi lägga till ett illamående som va vedervärdigt fram till v17-18 nånting och som behagade att dyka upp igen runt v 22.

Så jag är mest trött och inspriationslös. Allt känns samma, varken mer eller mindre.
Min hjärna känns som om den tagit en paus från sig själv. Alla mina åsikter som jag brukar ligga inne med försvinner för jag har ingen energi att diskutera.
Jag vill mest bara ha en lugn tillvaro och få vila när jag vill. Jag vilar i timmar varje dag. Ibland har jag riktigt bra dagar och känner mig som en "vanlig" människa och faktiskt har lust att göra saker. De dagarna försöker jag utnyttja maimalt. Dock innebär det ännu mer vila dagarna som följer..
Det känns ändå värt att få glimtar och äkta skratt från hjärtat.

Alltså, jag är inte olycklig. Jag känner mig bara väldigt väldigt nedtonad.
Jag brukar ha energi för fem och en gnista för tio. Det är lite ledsamt för mig att känna så när jag ändå är så lycklig.
Just därför kanske jag inte ska skriva en bok precis just nu, även om jag "bara går hemma" och har tiden för mig.

Det ska bli fantastiskt att bli Anna igen om bara tre månader och då få träffa den lille filur som bor i min mage som vi alla längtar så efter.

Nu får jag återgå till skräckfilmen vi tydligen skall se efter att precis ha intagit nybakta scones med hushållsost och gurka.
Kontrast mot grannen på våningen under som har inflyttningsfest!

Location:Trollhättevägen,Kungälv,Sverige