Idag vaknade jag 6.30 när Anders klocka ringde. Hatar att jag ska bli så pigg när någon annan är uppe. Så låg där och vände och vred på mig till hungern och illamåendet tog över. Lite mat och en tablett på det så somnade jag om runt 7.40 och sov med enbart en kissepaus (!) till 10.17!
Det var nog VÄLDIGT välbehövligt.
Upp och gjorde en klassisk frukost med mackor, ost och gurka på. Mjölken var slut så kunde inte ta min shake.
Det är sån konstig känsla att vara HELT själv nu.
Anders är på jobbet och Leon är hos Rikard. Vad ska jag göra?
Jag ska inte göra så mycket så egentligen är det bara att sova och verkligen vila kroppen. Men vet ni hur menlös en människa känner sig som går hemma ofrivilligt.
Jag har aldrig gått en dag på A-kassa och vart sjukskriven 3 gånger i mitt liv. En gång för att ryggen gick sönder på Volvo, då var jag hemma 2,5 månader. Då hade jag så ont så minns inte att jag tänkte på hur det var att vara hemma.
Förra gången var när jag var gravid med Leon. Åkte på en rad olika komplikationer vilket gjorde ett arbete på Volvo omöjligt. Dock mådde jag bra mentalt efter de första 20 veckorna. Då var det "bara" fogarna som gjorde mig nästintill orörlig.
Denna gången har jag vart hemma sen jag var i vecka 15. Det var i mitten på maj nångång...
Visserligen har jag ingen energi så jag går ju inte på väggarna av den anledningen. Men självkänslan åker ju på en jäkla törn. Känner mig totalt men- och värdelös. En belastning för familjen och samhället.
Jag och Anders har haft denna diskussionen många gånger nu. Jag med mitt sätt att se på mig själv och han som tycker tvärtom!
Jag VET att jag inte är värdelös, men om jag inte har något att engagera mig i och utvecklas inom så mår jag dåligt. Det är ju därför jag alltid söker uppdrag och nya arbetsuppgifter på min arbetsplats för att kunna utvecklas.
Dessutom krånglar försäkringskassan och jag hoppas att få ett besked av dem i veckan så vi kan släppa den biten iallafall. Är inte särskilt orolig egentligen, men skönt med definitiva svar.
Usch var tråkiga mina senaste inlägg har blivit nu, min vardag och mitt tillstånd genomsurar för mycket av MIG!
Hoppas jag har nåt roligt att skriva om ikväll istället...
Nu ska jag vila igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar