Besatt av kontroll men inte manisk?

Jag har tänkt rätt mycket på mitt kontrollbehov. Det är nog rätt stort.
Jag gillar, nej det var nog en underdrift, älskar känslan av kontroll.

Bara för att förtydliga så har jag mina dagliga rutiner som jag absolut inte kan leva utan:

• Kolla banken i mobilen även om jag vet att inga större transaktioner skall ske. (Då vet jag EXAKT hur mycket pengar som går till vad och hur mycket som kan läggas på diverse saker)
• Skriva saker i anteckningar på min iPhone. Allvarligt, hur kan man leva utan en iPhone? Förr skrev jag allt i Kollegieblock. Nu har jag mina listor samlade så jag kan gå in, minst 5 gånger, varje dag och se vad jag ska göra osv. Så tar jag bort och ändrar om hela tiden. Det känns lite som att bli av med ett par extra kg när jag kan stryka saker på listan, eller ännu bättre, ta bort en hel anteckning!

Saker jag glömmer skriva på mina listor glöms ofta bort. Det är oftast dagliga saker som bara faller bort på grund av denna irriterande gravidhjärna. Det är sant, man får verkligen en gravidhjärna!
Vi blir mycket mer ologiska i vårt sätt att vara och glömmer bort något som kanske sas för en minut sedan. Hopplöst! Min gissning är att vi går in i oss själva så mycket att allt annat vardagligt faller bort. Jag har koll på vart Leon är och vad han gör, det är ju nödvändigt. Annars blir allt bara en massa grötig massa som går in i ena örat och ut ur andra.
Det är faktiskt jäkligt tråkigt att bli så disträ, i alla fall för mig som inte är disträ annars. Jag älskar att ha massor av onödig information på lager och kunna svara på viktiga frågor. Oftast har jag ett gäng åsikter att tillägga till diskussionerna med. Men nu... Nu orkar jag inte.

Jag har förståelse för att det finns människor som inte har sånt stort kontrollbehov som mig. Men när det kommer till vissa bitar förstår jag inte hur man kan leva helt Manana?
Så om jag har någon läsare som har svaret på den frågan så hade det vart intressant med en infallsvinkel!

Med åren, och med tanke på vart jag befinner mig i livet - mitt i småbarnsträsket, så har jag kommit att specialisera mitt engagemang på saker som berör mitt och andra i samma situations liv.
Jag kan boktavsligt talat ALLT om:

• Försäkringskassans regler gällande sjukskrivning, SGI, föräldrapenning. Hur man behåller sitt SGI på bästa sätt, kryphål och argument för att få igenom sin vilja!
• Dagisköande. (Jag vet att det heter Förskola!) Hur man går tillväga och vad mina rättigheter är.
• Försäkringar. Herregud, vilken försäkring har vi inte? Vi är inte bara helförsäkrade utan jag ser till att anmäla varenda liten sak som jag vet ger utdelning. Stenkoll på det området kan man säga! Får nog skylla denna "last" på min kära mor!
• Jobbet. Helt enkelt mina rättigheter/skyldigheter på min arbetsplats. Superviktigt att ha koll på allt gällande sin arbetsplats både så att jag gör rätt för mig och mer därtill och även att jag får ut det jag ska av mitt arbete. Inte enbart i pengar.

Eftersom jag lägger rätt mycket energi på att enbart söka information och bocka av mina listor så släpper jag lite andra saker i livet istället som det finns andra människor som prioriterar mer. Det är ju tur vi är olika!

Nej, nu ska vi göra något vettigt av denna slappefredagskväll. Är helt slut i kroppen och huvudet efter ett ledsagarbesök hos tandläkaren, lunch med goda vänner, en liten sväng tur och retur till NÄL för att klocka tiden och lära Anders vägen till förlossningen.
Det blir inte många knop ikväll mer än god mat tillsammans, en film och snask. Sätter sig fint på kälekshandtagen det!

Som hjärtat så gulligt frågade häromkvällen när vi skulle sova:
"Två dagar efter bebis är ute, kommer du sluta sova med den kudden mellan benen då?"
(Sover med en kudde mellan knäna eftersom mina höfter gör väldigt ont och kudde lyfter då upp ena höften så den ligger i ett mer rakt läge.)
"Jaaaa....? Det tror jag väl..." Svarar jag.
"Har du den kudden där för att dina lår har blivit så tjocka?"

Mmm.. Jodå. Så lite godis, det är jag värd efter dagens NOLL förbrända kalorier i bilen.