Som vanligt.

Jag ligger här en sekund efter att vi sagt godnatt och känner mig klarvaken (monstret i magen likaså...)
Anders däremot började snarka redan innan han stängt ögonen i princip. Snart, väldigt snart får han en armbåge på något väl valt ställe!
Skämt åsido. Jag vänder på honom... Låter honom snarka sådär några minuter först så han blir färdigsnarkad, för det funkar väl så?

Så länge tittar jag på de senaste två exemplaren av "skötväskor" vi klickade hem på nätet.








Vi ska se vilken som gör sig bäst på vagnen... Om någon nu ens gör det. Men värt ett försök..
Det har ju bara tagit 25 veckor hittills att enas om en skötväska. Suck!
En sån liten sak som kan bli så stor. Det hade vart enklast för alla om Anders bara gav med sig och lät mig bestämma. Inte mer än rätt... Dock är jag tydligen ensam om den åsikten.
Wish us luck.