En typisk fredag?

Ja, i alla fall i mitt liv. Det händer alltid de mest udda sammanträffandena när jag ska göra något och jag kan ärligt talat inte svara på varför. För att jag är så spontan kanske? I detta fall var det inte enbart jag som stod för spontaniteten åtminstone.

Det hela började igår då mina gravidhormoner skapade en riktig deppardag för mig. Jag ville bara bryta ihop och gråta för allt. Fanns ingen direkt anledning, men det kändes bara så. Efter många slappartimmar hemma så tog jag med mig Leon till IKEA och fick äntligen köpt mattan vi pratat om i hundra år och lite annat smått och gott. Väl hemma så insåg vi alla tre att det behövs en till för att Leons rum ska se komplett ut så får åka och köpa en till imorgon.
Detta korta IKEA-besök resulterade ändå i jordens ryggvärk som senare kom att bli det värsta tryck jag någonsin känt i södergående riktning förutom riktiga krystvärkar. Det höll i hela kvällen och ända till 00.40 då jag lyckades somna.
Vaknade sen vid 03.06 av Leons hostattack och efter detta kom förvärkarna som en klocka och höll mig vaken till 07. Inte så farligt onda, men tillräckligt enerverande och spännande för att inte kunna sova.

Trycket höll i även när det blev dags att kliva upp. Jag och Leon hade en bestämd lekdejt med Nils-Gunnar, Elsa-Märta och Marie idag. Marie hade vart så himla gullig och köpt pumpa åt oss också så vi kunde göra våra små hjärtan glada.
Vi karvade, grävde och målade. Lite rädda för att kniven skulle skära av oss diverse fingrar eller hamna i den inte alltför smidiga magen, men vi lyckades efter många om och men. Detta under tiden som magen levde sitt egna liv och småvärkar kom och gick. Det bästa är ju ändå att det inte finns någon mall för hur en Halloweenpumpa faktiskt ska se ut.

Trodde vi.

När vi var klara med dessa fantastiska pumpor och skulle överraska barnen fick Leon ett bryt och började gråta av besvikelse. Hans mammas pumpa såg inte tillräckligt elak ut. Det var en snäll pumpa! Tacksamt. Jag hotade med att ge bort den till Anders men då ville han minsann ha den själv, dock förklarade han under trötta tårar hur ögonen skulle ha sett ut.
Fattade inte jag som mamma det, att det inte kan vara vanliga trianglar som ögon?
Dålig stil.




Lekdejten tog slut och Leon, jag och pumpan begav oss mot Kärra, där vi skulle möta upp en man som skulle sälja oss en Macbook. För det första så var det nära vi knappt kom ut ur Kungälv på grund av alla köer för denna förbannade marknad, ja jag säger förbannade, för det säljs fasen inget vettigt där ändå! Sedan fortsatte det enorma trycket och värkarna att komma och gå i magen. Inte alls skönt när jag skulle köra bil.
Jag tog beslutet att ta ut pengar i Kärra istället för tilltänkta Kungälv. Lite halvsent rullade jag in på parkeringen bakom Ica. Tog med mitt VISA och gick till bankomaten för att ta ut en större summa pengar. Såklart det inte fungerade att ta ut denna summa på ett bräde. Så det var bara att vagga tillbaks till bilen med magen som värkte och en gångstil som såg ut som någon tryckt upp något alldeles för stort där bak.
Jag fick hämtat mitt körkort och vaggat in på banken en sisådär fem minuter innan stängning och gjorde ett klassiskt uttag. Då fick jag åtminstone välja om jag ville ha mina sedlar i femhundralappar eller tusenlappar OCH fick dem även i ett kuvert. Bara det!
Tillbaks till bilen i sakta vaggande mak och mot vår mötesplats. Där möter jag en hederlig äldre man som jag under dessa fem minuter av byteshandel hinner få höra historien om när han bröt nacken och hans tio barn med två olika fruar. Han var ärlig i alla fall. Jag undrar skarpt varför han sålde denna juvel till oss för tio tusen mindre än priset han hade betalt för två månader sen.
En splitter ny Macbook 15" i obruten förpackning, ett kvitto som stämde och var kontantbetald i hans namn, precis som han utlovat. Han var troligen desperat i behov av pengar, eller kanske hade fått en hysterisk utskällning när han köpt datorn så han aldrig vågade packa upp den.
Vad vet jag. Ett kap för oss i alla fall. Nu räcker vårt lilla datorkonto till en NAS och lite annat pill till datorn också. Vilken lycka!




Jag vände sedan hemåt med vårt lilla inköp och hamnar självklart i jordens köer där bilen bara rullar en meter var femtonde minut... Kände hur koppen strejkade, magen var allt annat än i balans och jag vill bara göra en riktig Falling Down. Det kanske var tur att min kropp hindrade mig från att gå ur bilen och slå ihjäl någon, vem vet vad dessa hormoner hade intalat mig att göra?
Leon vaknade upp i bilen och lyssnade intenstivt på varenda liten reklamsnutt som sändes på radion. Han ville ha mig till att provköra bilar för att få en gratis dvd och spela på casinon online så jag skulle få tusen kronor. Han snappade upp ALLT. En annan hörde inte ens var de sa, vi har ju lärt oss att stänga av vid väl valda tillfällen. Leon tog allt som rena uppmaningar. Faktiskt lite skrämmande!

Väl hemma så kastade jag mig, nej okej, det var en enorm överdrift. Jag ramlade som en mindre elefant i sängen och blev liggandes. Kroppen sa "Tack tack tack!".
Jag och Leon som skulle träffa underbara Madde, Therese och Nova på Barnens Lekstad fick kasta om planerna och underbara som de är så erbjöd de sig att ta med Leon själva så jag fick vila.
tack UNDERBARA ni. Leon hade blivit så besviken om han inte fått träffa sin käresta Nova. Som Nova själv hade uttryckt det, de är faktiskt kära!
Leons ögon tindrar ikapp med stjärnorna när han nämner Nova. Denna flicka, den allra första kärleken helt klart.

Nu sitter jag här efter en och en halvtimmes sovande och inväntar en förhoppningsvis lycklig men trött Leon och en Anders som kommer vara gladare än ett barn på julafton åt vår nya Macbook.
Gissar på en lugn kväll med fin familj och en mage som bestämmer sig för vad som skall göras:
Lugna ner sig eller föda barn. Jag röstar för det sistnämnda, vilket jag vet inte kommer bli fallet.