Med Leon hade jag knappt några av dessa hormoner. Fick endast ett enda aggressionsutbrott och det var när Rikard tog en Nugget från mig som han hade köpt med hem från Mc Donalds, fastän hans fråga var "Får jag smaka en liten bit?". Så tog han en HEL. Alltså en sjättedel av min ranson. Då slängde jag hela paketet med nuggets i golvet! Stabilt.
Någonstans där har min hormonnivå legat hela min nuvarande graviditet. Herregud vad jag stör mig. Sällan på Anders samt nära och kära. Men resten, åh harregud, hahahaha! Jag orkar knappt med mig själv. Jag som aldrig brukar störa mig på småsaker stör mig på ALLT. Har såklart även gett Anders ett par redigt härliga avhyvlingar om han ätit för stor del av min mat, eller vad det nu kan tänkas vara. Men oftast så är han min stöttepelare som jag kan avreagera mig på. Skönt! Han fungerar som en stor boxsäck. Tror nog att han tycker det ska bli lite skönt att få tillbaka sin Anna snart han med. Dock har det ändå krävts dessa 9 månader att faktiskt mogna in i hela grejen med att få barn. Det är ju så stort och livsavgörande. Vi var ju dessutom på olika plan med tanke på tidigare livserfarenheter.
Sen vill jag få ur mig lite om det här med förväntan av vad det skall bli för en liten krabat som kommer ut.
Ungefär 95% av alla jag möter säger FLICKA. Vi har väl också den känslan... Haft sen dag ett. Konstigt nog, jag som aldrig känner sånt där. Men nu till det jobbiga, jag är ärligt talat RÄDD för att få en flicka. Nu snackar jag ju skit om mitt eget kön, men jag vet ju hur en pojk ska tas. Det är ord och inga visor. Inget daltande och smörjande. Han blir sur ungefär 2 minuter, sen går det över och allt är bra. Vi är på samma nivå, raka rör!
Men en tjej... Jag ser bara framför mig en tjurig sak i tofsar som ska ha rosa tyll och allt vad det är. Allt som jag INTE är. Visst tycker jag det hade vart underbart att få köpa små söta flickkläder. Men inte i överdrift... Jag var själv sketnaste ungen på gården som liten. Ramlade jag så skrubbade jag bara av benen och gick på det igen. En sån flicka hade jag önskat i så fall.... Blir det en extremflickig sak så får jag väl lära mig att anpassa mig men jag har väldigt svårt att se mig i den konstellationen.
Äh, vad jag funderar över det oundvikliga. Det löser sig såklart.
Jag hade tyckt det var enkelt om det kom ut en liten Melker bara...
Dagen till ära har Leon målat en teckning över kvällens match mot Västerås.
Till vänster ser ni Kungälvs mål och längst ner står Skarpa gubbar.
Till höger är Västerås (Leon själv hittade på färgerna) och Västerås supportrar där uppe.
Heja Kungälv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar